Personlig ...
Hmmz...att blogga är kanske inte så lätt som man kan tro, att bara slänga in nåra inlägg titt som tätt å vara lite fyndig å skojjig...
De gäller ju faktiskt att kunna vara personlig å våga ge en rätt så stor del av sig själv, annars kommer det nog inte att vara nån skoj blogg hur mycket tid man än lägger ner på sin sida. Å visst kan man känna sig modig när man sitter gömd bakom en stor skärm men de man skriver finns ju sen tillgängligt för alla som har lust att läsa...å viktigast, man ska kunna stå för vad man väljer att dela med sig av till alla där ute.
Mycket tankar som jag inte hade innan jag skaffade barn har poppat upp i huvet på senare tid, å ja tror att på nått sätt så kommer de in i våra huvuden undermedvetet när barnen föds för att göra sig påminda allt eftersom tiden går...
Jag kan själv känna att för tillfället så är jag inte Anna, jag är Caspers mamma, å ibland bara det, men vart tog jag vägen??
Alla mina rädslor som tyvärr inte har blivit färre eller valt att gömma sig under en tid har istället bara blossat upp å gör mig till en toktant som ja själv snart får spel på....hjälp mig!!!
Ja kunde tex inte flyga till Paris med min älskling för kvällen innan vi skulle åka så skedde tyvärr olyckan i Spanien, och det var det första som kom upp på skärmen när ja kollade nätet ...118 döda i flygkatastrof! ... vem, verkligen vem lämnar sin bebis hemma då å sätter sig på ett flyg?? Inte jag ialli fall..inte ens den mest romantiska å modeinspirerande staden Paris fick mig att lämna min ögonsten.
Sen kan ja komma på mig själv att sitta å gråta när ja ser folk på tv som mist sina barn, de händer långt ifrån alla men de händer ju, de ser vi dagligen å de gör ont i hela mig när ja ser eller hör om sånt!! Hur kan man nånsin bli människa igen efter en sån sak...??
Om ja skulle rada upp alla mina funderingar kring barn å framförallt tankar om mig själv som förälder så skulle ja nog kunna bli sittandes här ett bra tag...hur formar man dom här små krabaterna som är fulla med liv å spring i benen å en hög dos av bus?? Förhoppningsvis faller allt på plats å blir till det absolut bästa möjliga...för så mycket annat kan det egentligen inte bli !
De gäller ju faktiskt att kunna vara personlig å våga ge en rätt så stor del av sig själv, annars kommer det nog inte att vara nån skoj blogg hur mycket tid man än lägger ner på sin sida. Å visst kan man känna sig modig när man sitter gömd bakom en stor skärm men de man skriver finns ju sen tillgängligt för alla som har lust att läsa...å viktigast, man ska kunna stå för vad man väljer att dela med sig av till alla där ute.
Mycket tankar som jag inte hade innan jag skaffade barn har poppat upp i huvet på senare tid, å ja tror att på nått sätt så kommer de in i våra huvuden undermedvetet när barnen föds för att göra sig påminda allt eftersom tiden går...
Jag kan själv känna att för tillfället så är jag inte Anna, jag är Caspers mamma, å ibland bara det, men vart tog jag vägen??
Alla mina rädslor som tyvärr inte har blivit färre eller valt att gömma sig under en tid har istället bara blossat upp å gör mig till en toktant som ja själv snart får spel på....hjälp mig!!!
Ja kunde tex inte flyga till Paris med min älskling för kvällen innan vi skulle åka så skedde tyvärr olyckan i Spanien, och det var det första som kom upp på skärmen när ja kollade nätet ...118 döda i flygkatastrof! ... vem, verkligen vem lämnar sin bebis hemma då å sätter sig på ett flyg?? Inte jag ialli fall..inte ens den mest romantiska å modeinspirerande staden Paris fick mig att lämna min ögonsten.
Sen kan ja komma på mig själv att sitta å gråta när ja ser folk på tv som mist sina barn, de händer långt ifrån alla men de händer ju, de ser vi dagligen å de gör ont i hela mig när ja ser eller hör om sånt!! Hur kan man nånsin bli människa igen efter en sån sak...??
Om ja skulle rada upp alla mina funderingar kring barn å framförallt tankar om mig själv som förälder så skulle ja nog kunna bli sittandes här ett bra tag...hur formar man dom här små krabaterna som är fulla med liv å spring i benen å en hög dos av bus?? Förhoppningsvis faller allt på plats å blir till det absolut bästa möjliga...för så mycket annat kan det egentligen inte bli !
Kommentarer
Trackback
