Anna Dubbelve grubblar

Måndagar brukar ju kunna kännas så lagom roliga och sega .. men idag är det den bästa måndan på länge!! Det är sista skoldagen före ett lååångt och härligt jullov som jag verkligen tycker att jag gjort mig förtjänt av! Det är redovisning och salstenta som står på schemat och efter det är det uppehåll för hemska mornar med stress och väckarklockor ställda oförskämt tidigt, ledigt helt enkelt!!

Har sett några klipp med Ken Robinson förut och jag gillar det han har att säga .. eller näe inte allt så klart. Det är ju tragiskt hur det är i många skolor men hur han tänker att det kan vara och hur han ifrågasätter är det jag gillar.

I slutet av det här clipet säger han en så viktig sak om en liten flicka och hur ADHD lyckligtvis inte var "upfunnet" på 30-talet, för då hade flickans framtid tett sig något annorlunda om hon varit på fel skola ..





Klart man som lärare kämpar med olika individer i ett och samma klassrum hela tiden, undrar vad som är bäst för den och den och den osv. Men att ge barnen mediciner för att kunna sitta stilla och dämpa deras kreativitet är ruggigt läskigt och något måste vi kunna göra åt det här. Skolan har funnits i 5000 år eller något liknande, under all den tiden har barn haft svårt att sitta stilla, är det så konstigt?
Nä det tycker inte jag. Efter att ha sett barn i klassrum tycker jag att dom gör ett fantastiskt jobb som sitter och sitter och sitter och därimellan försöker lyssna och ta till sig. Det finns ingen vuxen som bara sitter rakt upp och ner i en stol dagarna i ända och bara lyssnar. Det kryper i oss också och plötsligt åker en telefon upp, någon ritar i blocket, en del väljer till och med att gå hem för att det är så urbota tråkigt, men det är det ingen som säger något om .. Bara för att vi lärt oss att foga oss efter vissa normer slipper vi stämplar som ADHD, koncentrationssvårigheter osv. Tragiskt tycker jag, för barn är ärliga och säger vad de tycker och tänker, och skolan är väl för dem? Samhället förändras och vi kräver att barn och människor ska fungera här, men då måste väl skolan vara det stället där förändringarna först sker? Hur ska dom annars "passa in" och veta vad som krävs i vårt samhälle?

SItter uppkrupen i soffan me filten runt mig och en kopp honungsvatten nära .. har åkt på dunderförkylning och är så trött å snuvig, tycker synd om mig själv och skulle bara vilja ligga i sängen en hel vecka. Tyvärr har jag VFU (praktik) den här veckan och jag känner hur off jag är, så trist! Jag är med två helt underbara förskoleklasslärare som gör allt för dessa barn och jag suger i mig av allt bra de gör :) Jag skulle kunna sitta med i deras klassrum flera veckor och bara titta på, utan att bli det minsta uttråkad!

Idag när de hade innerast satt jag och några av flickorna och gjorde loppor, sen var det full rulle med kramar, pussar och annat bus i klassrummet :) det finns så otroligt mycket att göra i förskoleklassen, jag blir mer och mer sugen på just förskola och kanske ännu mer förskoleklass .. Ska bli spännande att se vart jag hamnar .. om ca 1 år, whaaa va tiden gått fort!!

Eftersom jag haft så korta dagar den här veckan har jag hämtat Casper väldigt tidigt och det har varit så mysigt!!! Visst har vi även varit uppe med tuppen men det har det varit värt ♥ igår va vi helt slut båda två och Casper somnade vid 18.30 och jag var inte långt efter, la mig strax efter sju, härligt!! Det var länge sen som vi bara va han och jag, vi har lekt och läst, lyssnat på musik och bara varit nära, så himla underbart!! Jag har valt att strunta i att läsa efter praktiken på dagarna den här veckan och istället ägna tiden med mitt lillhjärta och det känns helt toppen! Längtar tills jag inte har böcker att läsa, uppsatser/hemtentor och annat att skriva och pyssla med utöver skoltid, bara komma hem och vara med skrutt! ♥

Mattekursen är slut och nya kursen börjar på måndag, så jag har en helt fri dag å då fick lillhjärtat vara hemma! Vi har bara myst å pyst hela förmiddan, frukost i soffan å badat tillsammans .. härligt :)

Snart ska vi till moffa å hämta hem lite av våra lingon och förhoppningsvis lite älgkött efter hans jaktlycka :)

 

 

 

 

lånad

Jaja, skit i det nu, det kommer gå bra det där och snart börjar en ny kurs :) efter visst många av de där härligt falska intalningarna ja ger mig själv så kanske det fastnar och fungerar .. *hoppas hoppas* ;)


Nää ... dax att äta lite för sen är det dags för föräldrasamverkan på förskolan.

Jag har precis varit på en föreläsning med en av killarna från TÄNK OM, ett företag som är utbildningskonsulter för skolor - sååå bra och inspirerande!! Visst kan man få lite ont i magen också när man tänker på hur det ser ut i många skolor där lärarna knappt vågar ta i en dator och ännu mindre förstår varför denna manick ska inkluderas i skolan och lektionerna, dessutom - varför ska barnen använda dessa prylar??
Hans, föreläsaren, pratade om hur världen och samhället ständigt förändras och hur barnen ska lämna skolan med förmågor, precis som läroplanen tar upp. En förmåga är att kunna använda och hantera IKT - teknik, IT, datorer osv. Jag har ju genast en fråga som ingen verkar kunna svara på .. För att kunna lära barnen detta och ge dem de förmågor de ska ha med sig i sina liv för att kunna fungera i en ständigt föränderlig värld, är det inte då läge att ta med det i lärarutbildningen och utbilda de lärare som finns ute i landet?

Jag känner mig hur som helst väldigt inspirerad och tycker att det är häftigt hur lektioner, temaarbeten, projekt osv skulle kunna se ut i skolan med alla tekniska hjälpmedel som finns! Precis som Hans påpekade, så lär vi oss bättre och vill veta ännu mer om vi samtidigt som vi lär oss har roligt och får känna oss kreativa - med datorer som kapslar världen i en liten burk åt oss kan vi vara så kreativa att det inte ens går att beskriva :) jag hoppas att jag vågar tänka utanför boxen och prova nya saker (att inte vara låst till dessa läroböcker tex ..) när jag är färdig med min utbildning !

Har egentligen inget vettigt att skriva alls .. kankse ja inte har annars heller men idag är det verkligen tomt :) Bara skönt att få ur sig nåt nånstans ..

Det tar en del på krafterna att bara gråta å gråta, kranen har likosm stått på sen i söndaskväll men nu tror ja inte att det finns fler tårar så det har ebbat ut, skönt!! Blir lite, eller rättare sagt mycket arg på mig själv för att jag blir så där. Men om det stämmer att en separation påverkar en lika mycket som ett dödsfall så är det kanske rimligt att smärtan å gråten faktiskt får lov att ta sig ut .. det gör säkert bra mycket ondare sen annars.

En annan sak som är jobbig är ju att man inte kan sätta fingret på allt det man känner. Jag vet att jag saknar Casper så otroligt mycket, det gör ont att inte få ha honom hos mig varje dag jämt och ständigt som det har varit tills vi flyttade. Det känns mer än orättvist att det är så här och visst var det jag och ingen annan som ställde till med oredan. Men ibland måste man göra sånt som gör ont eller sånt som man inte tänkt sig, hur hemskt det än är. Jag kan ju bara tala för mig själv och tror att det viktigaste för mig just nu är att bara vara .. få känna på det här med att vara själv, eller ensammen, va man nu säger - det betyder visst olika ... va fan vet ja??
Tror att det är lätt att inbilla sig att man saknar något man egentligen inte saknar .. mest är det väl tryggheten i å för sig, att veta att man är två, att man har nån jämte sig hela tiden. Så från å me nu får jag vara så där superhärligt trygg när jag har Casper här och försöka bygga upp en trygghet i mig själv när han inte är det.

Jag sitter här efter en fin vecka tillsammans med min älskade Casper som jag saknar något otroligt just nu!! Tårarna har rullat sen han gick ut genom dörren och allt är för tillfället nattsvart .. det här med att ha sitt barn 50% känns inte helt ultimalt och det värker i hela mig. Hjärtat är trasigt och jag kan bara säga som Mia Skäringer "jag har hjärtat fullt av stygn"!

Under sommaren har jag på sätt och vis förträngt alla dom här känslorna och haft ett behov av ensamhet som jag skrivit tidigare. Fasen efter separationen har med dunder å brak gått från ilska och arghet till sorgsenhet och smärta.
Det är inte helt lätt att låta dom här känslorna ta plats men jag antar att det är något som måste gås igenom för att någonstans någongång komma ur det här stark och klar över vad som hänt och varför.

Fina Erica ringde nyss och visste precis att allt var upp å ner å jobbigt .. även om det är tufft att prata om det så är jag tacksam att hon inte gav sig utan verkligen drog fram alla hemska å ledsamma känslor som bubblar inom mig.

Den här sommaren har ju varit minst sagt annorlunda jämfört med förra då jag å lillstrumpa jäste hemma tillsammans i tolv lååååånga veckor. I sommar har jag jobbat, varit på äventyr, lekt å busat, varit barnfri å haft barn varannan vecka och träffat massor me nya, tokiga, roliga, snälla, konstiga, härliga, knäppa, underbara - ja you name it - människor :) det har inte varit två likadana personer eller dagar och jag har lärt mig massor om mig själv, andra människor och det här tokiga som tydligen kallas livet ...

Det har varit en kamp mellan mig och Casper till och från vilket har tagit enormt på krafterna, det har verkligen kännts förjävligt emellanåt! Men i söndas när jag klev ut genom dörren på jobbet och var färdig med mitt sista pass, så kändes det som att sommaren var över och jag stängde dörren till en låda av minnen och upplevelser som jag för alltid kommer att bära med mig, men som bara kommer finnas där och ingen annanstans. Som att det egentligen inte hänt på nåt konstigt sätt. Mitt i det kunde jag också känna att det kommer att bli bra med Casper, jag kunde på nåt sätt landa i den verklighet som kryper allt närmare med skola, dagislämningar å hämtningar, regnkläder, overaller, mössor, vantar, tidiga mornar, cykla i regn å rusk å passa busstider osv osv. Någonting som jag egentligen längtar efter .. nåja, inte vinter å snö men att komma in i rutiner där vi vet vad som händer både jag å Casper och där våra liv formas till det vi vill.
Det är känsligt det här med barn, att man inte får säga att det är skönt att vara barnfri osv. Men jag kan lova att jag har verkligen behövt dom här veckorna när Casper har varit hos sin pappa för att få vara själv å göra sånt som jag vill eller inte göra nåt för den delen .. en ny verklighet som både kan kännas jobbig och tuff men som jag innerst inne är väldigt nöjd med och det är ju faktiskt det viktigaste - att det känns rätt!

Tillskillnad från andra söndagar när Casper har kommit hem då jag kunnat oroa mig för vad som komma skall med tanke på hans humör och ilska, så längtade jag verkligen efter honom i söndas och hade en bra inställning om den här veckan och hittills har allt gått jättefint! Inget krig, inget skrik .. bara lugnt å skönt å mysigt ♥ måste verkligen fortsätta med positiva tankar och känslor, det gör ju större skillnad än jag tror!!

Herre min skapare! Ge mig styrka, vad i helvete är det som händer?? Casper är helt skogstokig till å från å ja vet inte va ja ska ta mig till! Jag förstår att det är svårt för honom just nu, men det är svårt för alla å det blir inte lättare av att han bara gormar å skriker hela tiden .. ja står där helt handfallen å efter upprepade försök att prata lugnt, klappa, krama, pussa, sitta nära, hålla om osv osv så orkar man liksom inte .. ingenting hjälper ju å han är bara sååå arg!

Suck pust å stön .. ja kan bara hoppas att allt blir lättare med tiden och att han känner min kärlek till honom ♥

Hmm .. humöret svajjar å det har varit en pissig dag bitvis. Men för att behålla eller kanske skapa nån slags balans så får jag väl slänga in att det funnits vissa ljusglimtar bland molnigheten oxå .. Att det är svårt att förstå sig på barn är väl en sak å de köper jag. Men det här med att förstå sig på vuxna, det är ju ett kapitel för sig! Vissa förstår inte att de måste prata för att andra ska begripa vad som försigår där inne i knoppen, medan det vore en klar fördel om andra kunde ta å hålla käften lite oftare! Man behöver inte säga precis allt, det är liksom bara onödigt, ja onödigt va just ordet!

Så där ja .. nu har jag fått ur mig det oxå å det känns genast mycket bättre!

 

Vonder & Bloom - Simple peace of mind

 

Din satan ...
satan ...
du din satans helvetes jävla skit!
Din jävla skit;
Bondlurk, läbbiga skurk,
ynkliga parasit!
Pottsork, snuskiga stork,
din ruttna rot, din fulla kork!
Avskum, spattig och krum,
du är så jävla dum!
Din usla gam,
din slemmige torsk,
förnicklade pappskalle,
skunk, förbanne mig,
lägg ägg, slibbiga drägg
skitstövel och bandit!
Slashas, ditt vidriga as,
piss och pest och senapsgas!!
Sopprot, helidiot, fan vad du bär dig åt!
Din sabla bock, ditt feta arsel,
våga dig aldrig mer hit!
Attans skitstropp, hörru din
saaaa, saaaatan,
helvete,helvete, helvete, helvete,
helvete,
helvetes jävla skit!

Nu har jag varit utan Casper i två veckor och det känns mer än konstigt! Jag är ju van att han är klistrad vid min sida men nu är det något helt annat .. skönt att han kommer hit snart så jag får rå om honom å pussa å krama på mitt lilla hjärta ♥

Mamman har i å för sig haft två bra veckor och varit ute på tokiga äventyr, det värsta var väl det jag å Christine va på härom dan haha .. jag har skrattat som aldrig förr och haft ruggigt kul!! Det känns som att livet leker och det är underbart!

 

 

♥

Oj oj fattar inget!! I hela mitt liv har min mamma tjatat å tjatat om att jag borde fjällvandra hit å dit å överallt. Varför de har jag tyckt mest hela tiden, räcker väl att åka skidor där på vintrarna, ska man gå också??

Tydligen så är det det man ska :) lillan är på väg att bli stor å vill för första gången i livet ut och fjällvandra!
Mammas kusin Vivi-Anne är en äkta fjällräv som befinner sig ute i naturen mer än hon befinner sig någon annanstans, trots sina snart 80 år så går hon, cyklar å framförallt så åker hon skidor (när vädret tillåter så klart) jämt och ständigt! (Hon tävlade faktiskt för Sverige i slalom för x antal år sen ... )

Idag lyssnade jag på ännu en ljudbok i bilen och har funderat på en hel del saker under dagen :) författaren Maria Scherer talar bl.a. om hur vi är nu eller sen-människor. Jag vet inte riktigt var jag ska placera mig själv, tror i å för sig att det lutar åt sen-hållet för jag är nog skapligt påhittig när det kommer till att hitta anledningar till att skjuta upp eller inte göra något. Självklart är man väl en superimpulsiv kokkostopp då å då men det brukar ju sluta därefter också ..

Hur som, när hon talat om att antingen vänta med att göra något eller vara en så där läskigt snabb människa som knappt tänker igenom sina beslut och tankar så säger hon något i stil med:




Hon pratade även om rädsla, det finns mycket som vi är rädda för och vi måste ta rädslan på allvar. Däremot ska den inte ta över oss och låta den stå ivägen för att göra det vi egentligen vill eller tror oss vilja göra .. ge rädslan några minuter och ge dig sen ut på äventyr! Dela upp utmaningarna i mindre delar om det hjälper och ta inte allt så allvarligt!