Anna Dubbelve grubblar

Den här sommaren har ju varit minst sagt annorlunda jämfört med förra då jag å lillstrumpa jäste hemma tillsammans i tolv lååååånga veckor. I sommar har jag jobbat, varit på äventyr, lekt å busat, varit barnfri å haft barn varannan vecka och träffat massor me nya, tokiga, roliga, snälla, konstiga, härliga, knäppa, underbara - ja you name it - människor :) det har inte varit två likadana personer eller dagar och jag har lärt mig massor om mig själv, andra människor och det här tokiga som tydligen kallas livet ...

Det har varit en kamp mellan mig och Casper till och från vilket har tagit enormt på krafterna, det har verkligen kännts förjävligt emellanåt! Men i söndas när jag klev ut genom dörren på jobbet och var färdig med mitt sista pass, så kändes det som att sommaren var över och jag stängde dörren till en låda av minnen och upplevelser som jag för alltid kommer att bära med mig, men som bara kommer finnas där och ingen annanstans. Som att det egentligen inte hänt på nåt konstigt sätt. Mitt i det kunde jag också känna att det kommer att bli bra med Casper, jag kunde på nåt sätt landa i den verklighet som kryper allt närmare med skola, dagislämningar å hämtningar, regnkläder, overaller, mössor, vantar, tidiga mornar, cykla i regn å rusk å passa busstider osv osv. Någonting som jag egentligen längtar efter .. nåja, inte vinter å snö men att komma in i rutiner där vi vet vad som händer både jag å Casper och där våra liv formas till det vi vill.
Det är känsligt det här med barn, att man inte får säga att det är skönt att vara barnfri osv. Men jag kan lova att jag har verkligen behövt dom här veckorna när Casper har varit hos sin pappa för att få vara själv å göra sånt som jag vill eller inte göra nåt för den delen .. en ny verklighet som både kan kännas jobbig och tuff men som jag innerst inne är väldigt nöjd med och det är ju faktiskt det viktigaste - att det känns rätt!

Tillskillnad från andra söndagar när Casper har kommit hem då jag kunnat oroa mig för vad som komma skall med tanke på hans humör och ilska, så längtade jag verkligen efter honom i söndas och hade en bra inställning om den här veckan och hittills har allt gått jättefint! Inget krig, inget skrik .. bara lugnt å skönt å mysigt ♥ måste verkligen fortsätta med positiva tankar och känslor, det gör ju större skillnad än jag tror!!