Anna Dubbelve grubblar

Har egentligen inget vettigt att skriva alls .. kankse ja inte har annars heller men idag är det verkligen tomt :) Bara skönt att få ur sig nåt nånstans ..

Det tar en del på krafterna att bara gråta å gråta, kranen har likosm stått på sen i söndaskväll men nu tror ja inte att det finns fler tårar så det har ebbat ut, skönt!! Blir lite, eller rättare sagt mycket arg på mig själv för att jag blir så där. Men om det stämmer att en separation påverkar en lika mycket som ett dödsfall så är det kanske rimligt att smärtan å gråten faktiskt får lov att ta sig ut .. det gör säkert bra mycket ondare sen annars.

En annan sak som är jobbig är ju att man inte kan sätta fingret på allt det man känner. Jag vet att jag saknar Casper så otroligt mycket, det gör ont att inte få ha honom hos mig varje dag jämt och ständigt som det har varit tills vi flyttade. Det känns mer än orättvist att det är så här och visst var det jag och ingen annan som ställde till med oredan. Men ibland måste man göra sånt som gör ont eller sånt som man inte tänkt sig, hur hemskt det än är. Jag kan ju bara tala för mig själv och tror att det viktigaste för mig just nu är att bara vara .. få känna på det här med att vara själv, eller ensammen, va man nu säger - det betyder visst olika ... va fan vet ja??
Tror att det är lätt att inbilla sig att man saknar något man egentligen inte saknar .. mest är det väl tryggheten i å för sig, att veta att man är två, att man har nån jämte sig hela tiden. Så från å me nu får jag vara så där superhärligt trygg när jag har Casper här och försöka bygga upp en trygghet i mig själv när han inte är det.

Jag sitter här efter en fin vecka tillsammans med min älskade Casper som jag saknar något otroligt just nu!! Tårarna har rullat sen han gick ut genom dörren och allt är för tillfället nattsvart .. det här med att ha sitt barn 50% känns inte helt ultimalt och det värker i hela mig. Hjärtat är trasigt och jag kan bara säga som Mia Skäringer "jag har hjärtat fullt av stygn"!

Under sommaren har jag på sätt och vis förträngt alla dom här känslorna och haft ett behov av ensamhet som jag skrivit tidigare. Fasen efter separationen har med dunder å brak gått från ilska och arghet till sorgsenhet och smärta.
Det är inte helt lätt att låta dom här känslorna ta plats men jag antar att det är något som måste gås igenom för att någonstans någongång komma ur det här stark och klar över vad som hänt och varför.

Fina Erica ringde nyss och visste precis att allt var upp å ner å jobbigt .. även om det är tufft att prata om det så är jag tacksam att hon inte gav sig utan verkligen drog fram alla hemska å ledsamma känslor som bubblar inom mig.