Anna Dubbelve grubblar

 

 

♥

Oj oj fattar inget!! I hela mitt liv har min mamma tjatat å tjatat om att jag borde fjällvandra hit å dit å överallt. Varför de har jag tyckt mest hela tiden, räcker väl att åka skidor där på vintrarna, ska man gå också??

Tydligen så är det det man ska :) lillan är på väg att bli stor å vill för första gången i livet ut och fjällvandra!
Mammas kusin Vivi-Anne är en äkta fjällräv som befinner sig ute i naturen mer än hon befinner sig någon annanstans, trots sina snart 80 år så går hon, cyklar å framförallt så åker hon skidor (när vädret tillåter så klart) jämt och ständigt! (Hon tävlade faktiskt för Sverige i slalom för x antal år sen ... )

Idag lyssnade jag på ännu en ljudbok i bilen och har funderat på en hel del saker under dagen :) författaren Maria Scherer talar bl.a. om hur vi är nu eller sen-människor. Jag vet inte riktigt var jag ska placera mig själv, tror i å för sig att det lutar åt sen-hållet för jag är nog skapligt påhittig när det kommer till att hitta anledningar till att skjuta upp eller inte göra något. Självklart är man väl en superimpulsiv kokkostopp då å då men det brukar ju sluta därefter också ..

Hur som, när hon talat om att antingen vänta med att göra något eller vara en så där läskigt snabb människa som knappt tänker igenom sina beslut och tankar så säger hon något i stil med:




Hon pratade även om rädsla, det finns mycket som vi är rädda för och vi måste ta rädslan på allvar. Däremot ska den inte ta över oss och låta den stå ivägen för att göra det vi egentligen vill eller tror oss vilja göra .. ge rädslan några minuter och ge dig sen ut på äventyr! Dela upp utmaningarna i mindre delar om det hjälper och ta inte allt så allvarligt!

If I lay here

If I just lay here

Would you lie with me

and just forget the world?

Herregud .. sitter hos mamma i Hede å samlar energi :) det går ju sådär när det just nu spelas dansband för fulla muggar å inte vad som helst heller, tydligen är det någon som faktiskt vill höra "Who the fuck is Alice" på Finska, toppen!

Jaja, fokus på det positiva var det va ;) igår hade vi en toppenfin dag och var å badade i Långå på ett jättemysigt bad. Casper var väl den som stog för badandet när vattnet var närmare svinkallt, annars var det fiskar å gungning som hägrade för den lille och därmed även oss :) Vi lyckades fånga ett gäng fiskyngel med lånad håv till Casper å hans nyfunne vän Luddes stora förtjusning!! De hoppade av glädje å va så lagomt kaxiga när de fick hålla i småfiskarna som rätt snabbt kastades tillbaka i vattnet med härliga små tjut :) Däremot var Jacob å PG ute å fiskade och de fick en liiiiten å en rätt så stor firre.

Långå badplats

♥

 

Casper har tjatat om att åka och hälsa på valpen som moffa ska ha mest hela tiden sen vi fick reda på det. Så samma kväll vi kom hit åkte vi och tittade på den. Casper brukar vanligtvis härja vilt med Nenja och andra hundar/djur som råkas på att komma i hans väg ... Här fick han veta vad busig hund var och flög upp i min å mommas famn och klättrade tillslut upp på hennes axlar å ville inte leka mer med valpen! Han hade ju perfekt storlek att hoppa på å leka med för de små hundarna, så plötsligt kom Lotsi å hoppade mot honom å Casper snurrade några varv på gräsmattan som snabbt tyckte att dom kunde gå in i sin bur igen :) när jag då försökte förklara för honom att du är ju precis likadan som valparna så väljer han att inte helt lyssna till det å tycker att Jacobs finfina idé om att låta Casper spendera natten med valparna låter ytterst dumt!

Nu har ja å lillhjärtat tagit oss upp till Östersund å hälsar på Johanna å Jonas. Bättre lektant å farbror får man vällan leta efter, Casper trivs som fisken i vattnet å busar mer än gärna med dom båda :) idag var vi på Djungelhuset å gjorde av med en hel del energi, både liten, ja å Johanna .. så nu är Casper redigt slutkörd så Jonas kan vara en rätt så lugn barnvakt ikväll :) Inte för att ja tror att det är nåt bekymmer, lillen delade ut pussar till höger å vänster här imorse så Jonas har fått en ny liten vän!!

Skojjsit i Djungelhuset

 

 

Så efter att liten fått leka av sig idag så ska tantaluttorna ut å leka ikväll, här ska drickas vin å bubbla om en hel del skrot som vi samlat på oss sen vi sågs sist, å det är ju i vanlig ordning inte så lite .. :)

Jag älskar Mia Skäringer och allt hon gör. Jag såg henne på Cirkus med "Dyngkåt och hur helig som helst", vilken människa!! Vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag hör hur hennes liv har varit, hon berättar allt det tragiska så fruktansvärt kul så det finns inget annat att göra än att skratta ... så tårarna till slut sprutar!!

När jag hörde den här låten högg det till i hjärtat och jag funderade på hur det skulle vara att själv ha hjärtat fullt av stygn .. nu vet jag det. Det spelar ingen roll hur Casper driver mig till vansinne å hur mycket pajas han än är, han är för alltid min älskling å det finaste jag har! Det finns inget bättre än att få en puss å ett jag älskar dig mamma av honom ♥ all den här ilskan som han tyvärr riktar mot mig för tillfället får jag ta med all kärlek han ger mig. Det kan inte vara lätt för en liten krabat att försöka förstå något som är svårt för vuxna att förstå .. Det viktigaste är att han är trygg nog att våga visa allt vad han känner och det är jag stolt över att han är!!

Även om mitt hjärta fått sig ett gäng stygn sista tiden så vet jag att det är för det bästa. Jag vill lära Casper att följa sitt hjärta och våga lita på sig själv, att göra det som känns rätt. Å det kan jag lova att jag har gjort!

Har precis bakat en omgång av en ny favoritkaka ... hallongrottor!! Dom är sjukligt goda å är kanon som picknick-fika åsså älskar Casper dom. Nämen va fan, vem försöker ja lura?? Det är ju jag som älskar dom å skulle kunna trycka i mig hela plåten själv .. kanske tur att dom är skapligt mättande, annars rullade man väl fram i lägenheten snart :)

 

 

Har inte bakat dom sen ja var ca 13 år och använde potatismjöl till största delen, det blev torrare än torrt så det blev finfina smulfontäner när vi stog med munnen full å skrattade åt eländet :) men nu har jag lärt mig knepet som gör att de smakar susen, det är marsanpulvret som är hemligheten!

Vilken mysig dag :) lillstrumpa väckte mig strax efter sju å visst hade jag gärna sovit en stund till ... Men men, sen var det bompa, frukost å solning varvat tills vi åkte å badade i superfina å varma sjön Largen. Casper har fastnat i nån dum vana å retar mer än gärna gallfeber på sin mamma .. vilket jag hoppas försvinner illa kvickt så vi kan sluta fred å mysa som vi brukar! Idag kände jag för att gräva ner honom i sanden men valde att gå ut å sätta mig på bryggan för att bryta dumheterna och det funkade fint, han tassade ut efter en stund å efter det hade vi en topdag ♥

 

Mark Levengood ställer den frågan å jag precis som han tänker att drömma kan och ska väl alla göra?
Varför skulle man inte drömma föresten???  Det kostar inget att drömma, däremot blir nog livet fattigt utan drömmar å förhoppningar om något bra eller bättre .. eller va man nu kan tänkas drömma om :)

Däremot kan jag först nu verkligen känna det som jag babblat om .. tänk på va du önskar (å drömmer om), plötsligt är det verklighet å det kanske inte alls är som du tänkt dig. För första gången i mitt liv kunde jag härom dan känna att fantasins finfina bild av något inte alls stämde överens med hur det blev i verkligheten. Inget är väl värre än att känna sig så felplacerad å bara vilja dra tillbaka tiden för att göra något ogjort?
Så från å me nu ska jag tänka igenom mina tankar å önskningar både en å tre gånger för att få till dom så bra som möjligt ;)

Att drömma är viktigt tror jag å det gör nog livet lite "enklare" å roligare, att ha något att kämpa för å drömma sig bort till när allt kanske känns tungt å trist. Men när vi uppnått våra drömmar, vad händer då? Ska man alltid ha en dröm som är så långt ifrån verkigheten det bara går för att ständigt ha något att sträva mot?

Har precis pratat me fina Christine å sitter här lite omtumlad .. har liksom svårt att ta in det hela å kan inte förstå hur det där ordet, ett enda litet dumt ord, skakar om en så fullständigt! Allt ställs liksom på sin spets å det finns inga ord i världen att säga till nån som ska opereras imorron för att ta bort "fripassageraren" som hon kallar den.

Vårt halvt tokiga samtal om knölar å andra, faktiskt världsliga, problem i jämförelse med vad hon går igenom slutar därför med "stooooor kram till dig å säg åt dom att vara försiktiga imorron!"
Då känner man sig plötsligt liten å undrar vem som bestämmer allt som händer å sker .. det finns väl ingen som har tänkt till sig den dumma knölen i hennes kropp, så varför är den där?


För att prata om nåt helt annat så har jag för jag vet inte vilken gång i raden fått höra "jag kan läsa dig som en öppen bok". Va fan menas me det?? Vadå jag öppen bok?
Jag tycker att jag är den mest "hemliga" människa som finns å kan inte förstå vad alla menar med det där. Hur kan alla andra uppfatta mig på ett sätt när jag har en helt annan bild av mig själv??
Å är det så bra det här egentligen? Vill man att alla ska kunna läsa av en helt å hållet jämt å ständigt?
Näe det känns inte alls bra så det här får jag nog jobba på .. nog för att en öppen bok ser trevligare ut än en stängd, något som i å för sig kan jämföras med människor, så vet ja inte om det är så jag vill att det ska va. Lite hemlig måste man ju få va ibland :)

Åhh va faan va snurrit det är i huvet nu .. eller ja, både kroppen å knoppen för den delen!
Hur är det nu, "lyssna till vad din kropp säger". Ja det är ju jävla enkelt när huvet säger en sak, magkänslan en annan å hjärtat en tredje .. hur vore det om alla dom där tre tog å samarbetade lite???

Efter att ha förstått hur viktigt det är att tänka positivt å ha fokus på det man vill ha istället för allt dåligt som gärna glider in å tar över tankar å känslor då och då, så har ja ändrat lite uppfattning efter att ha lyssnat till två av underbara Mark Levengoods ljudböcker. Han pratar också om hur viktigt det är att vara positiv osv men också om varför vi tycks ha sånt problem med att faktiskt leva i det som är.
Om vi nu är lessna, arga, sura, besvikna eller va det nu kan vara .. ja men då måste man väl för fan få vara det??
Å sen .. när det lagt sig kan man väl få ta tag i det hela å vara så där äckligt glad å positiv som man ska vara för att liksom dra till sig mer av det där braiga ..?? Eller?


Han har en hel del klokt å mysigt att säga den där Mark, han är en sån som jag skulle vilja ha en miniversion av i väskan och kunna ta fram när det behövs. Han verkar ha svar på det mesta å tänker på ett helt fantastiskt sätt, som jag önskar att ja gjorde :) Jag har skrattat så tårarna nästan sprutar när jag lyssnat på honom i bilen å Casper som tror att mamman lyssnar på Mumintrollen skrattar med å frågar efter en stund varför det var så kul hahaha!!!

Å på väg hem ikväll efter att ha sett månen å hur den lyste upp vattnet så vackert så började ja fundera på uttrycket "upp som en sol å ner som en pannkaka" ... först kunde ja inte bestämma mig för om det verkligen heter så eller om det är "upp som en pannkaka å ner som en sol", men det verkade ju tokigt när ja tänkt en stund :)
Men så kom ja på mig själv med att fastna i den där pannkaksbilden å tänkte att det är väl finfint om man börjar med att känna sig som en pannkaka å slutar som en sol som lyser upp tillvaron för en själv å en hel del andra :)

Oj oj .. det var länge sen jag var här inne och skrev men jag hoppas att det blir ändring på det nu.
Känns som att jag kan behöva skriva av mig och har faktiskt saknat bloggandet.

Det har hänt en del sen sist och det skulle väl ta evigheter att berätta om allt det här och nu så ja börjar helt enkelt på ny kula .. vänder blad och börjar skriva om mig och mitt väldigt nya, okända och vad som känns som ett minst sagt spännande liv :)

Något som bör nämnas är att jag och liten har flyttat .. så nu bor vi i lägenheten som vi kallar det han och jag och vi har det toppen :) visst är han hos sin pappa varannan vecka men för mig är det som att VI har flyttat!