parallel universe
Den här dan har varit som i ett paralellt universum eller hur jag ska förklara, känt mig lite dimmig liksom. Casper va nog likadan för på kyrkis idag va han så lugn å satt mest å kolla läget. Tills han såg ett bekant ansikte....mormor!! Då sken han upp som en sol å de blev lite mer fart på honom. Undra om han blir som jag är?? Alltså att mitt humör / dagsform reflekteras på honom....skulle kunna va så!
Har tänkt en hel massa på Obama å farscinerats av honom och hans sätt att vara. Som jag skrev innan så är det förhoppningsvis början på något nytt å stort! Men det är ändå på nåt konstigt sätt samma känsla som när Anna Lindh gick bort. Vet inte hur de kan kännas likadant, men vi är alla så delaktiga känns det som och det va ju så då med. Och självklart funderar jag ju på om nåt skulle hända honom, hur världen då skulle reagera. Då skulle det nog inte bara bli landssorg, utan världssorg!
Kommentarer
Trackback
