Anna Dubbelve grubblar

Jahappsan .. sitter i soffan i ett tyst hem förutom Simon å Tomas som gör mig sällskap via tv'n. Casper sover å K han åkte upp till Norrland idag, han ska ju gå den lilla svängen på 11 mil!!! Dom har tänkt hinna fram på 24 timmar men jag är smått skeptisk till det, jag väntar med spänning på att få höra konstiga, roliga å udda historier från den här resan, har på känn att vad som helst kan hända :)

Efter inlägget om Casper och hans humör har tankarna snurrat i huvet å jag har varit på helspänn för att verkligen försöka göra det "rätta" .. inte allid lätt men jag märker att små små förändringar hos mig och min reaktion på vissa saker gör allt mycket lättare. När det gått för långt och jag är trött så orkar jag helt enkelt inte försöka få honom på andra tankar eller prata lugnt å sansat jämt å ständigt, efter nog mycket tjat exploderar jag och då är det kört! Så nu har jag verkligen fått räkna till 10 x antal gånger och tagit djupa andetag för att göra våra dagar tillsammans mysiga å roliga! Faktiskt så märks skillnad å ingen är gladare än jag!! Ann-Louise  skrev något väldigt bra som jag verkligen använder mig av, istället för att stå kvar när han blir tokig och antingen försöka prata med honom eller tjata å tjata så lämnar jag honom i det rummet han är, stänger inte in honom utan går bara och låter honom ha en stund för sig själv för att varva ner och komma på andra tankar. Det har resulterat i att han efter en stund kommer och kryper upp i famnen för att få en kram! Lätt att glömma att dom här små liven har enormt mycket känslor och funderingar som också behövs ta hänsyn till .. allt går inte att vifta bort eller säga "såja, det är ingen fara, gråt eller skrik inte mer nu" .. ingen vuxen vill ju bli behandlad så, eller hur! När jag var i USA satt jag barnvakt ibland åt grannarnas barn, Sarah. Hon kunde verkligen vara en pain in the butt unge som kunde driva mig till vansinne, kan tillägga att hon va 4 år å van att alltid få precis som hon ville. En dag va hon på uruselt humör och började skrika å springa runt i hela huset när jag sa åt henne något, jag visste inte vad jag skulle ta mig till å plötsligt säger hon när jag försöker prata med henne :

- I just need some alone time .. ok? I'm gonna stay in here for a while and when i feel better, im coming out!

Jag fick slita upp hakan från golvet å dölja min förvåning så gått det gick .. men det är ju så rätt som hon sa, ibland behöver man vara för sig själv. Jag tycker det är häftigt att en fyraåring använder sig av dom orden!