Anna Dubbelve grubblar

Vi kom, vi såg, vi vände ... sammanfattar våran tur till Junibacken tyvärr. I våran familj är vi inte speciellt snabba av oss, spelar ingen roll verkar de som hur vi än planerar, fixar å trixar, att komma i tid är näst intill omöjligt å alla tar ändå för givet att vi alltid kommer sent, så varför stressa egentligen *haha* måste bara poängtera att innan ja träffade mr mister så va ja alltid i tid. Alla tjatar om att ja jämt tagit lång tid på mig, så kan de va men har ALDRIG kommit sent!

Jaja, våran plan om att komma hemifrån tidigt för att va på Junibacken i lagom tid brast rätt ordentligt. Tror att vi kom härifrån vid 12-12.30 ... så när vi parkerat å stoppat liten i vagnen möts vi av världens längsta kö vid entréen. Va osäkra på om barnvagn fick tas med in, med tanke på alla som stod parkerade ute så antar ja att de fick man inte. Vi tog en titt å kände att de här funkar inte. Dels stå i den enorma kön å dessutom lasta av alla prylar å Casper va inte riktigt va vi planerat ... så vi vände hoppade in i bilen å tog en tur på stan.


Stan va så där lagom trist, de va ju inte de vi ville göra så vi va lite smådeppade, inte Casper så klart som lever rövare vart han än e :) han va överlycklig när han fick hoppa ur vagnen å gå omkring i Gallerian en stund. Man får passa honom hela tiden för han syns ju knappt så långt ner, alla bara springer fram å tillbaka å dom skulle nog lätt snubbla på lilla parveln!

Försöker fortfarande hitta stövlar men de e nog bara att gilla läget, blir inga svarta stövlar! Så ja köpte mig en lyckoamulett istället, i form av en woodoll! En liten ängel som ska skydda å vägleda mig genom livet. Känns tryggt att lämna över det tunga ansvaret på en liten docka, hoppas hon förvaltar mitt liv väl!