annas grubbellåda
Är vi alltid samma personer...ändras inte våra karaktärer en aning beroende på vem eller vilka som är i närheten?
Jag fungerar så i de flesta fall och ja kan inte sätta fingret på varför de blir så. Kan väl vara att de som jag känner mig bekväm med, "tillåter" mig att vara just mig. I vissa sällskap kan jag nästan bli frustrerad för jag känner mig så himla felplacerad, vet inte hur jag ska bete mig mot vissa, känns krystat å fel när jag säger saker å vill bara därifrån.
Tänkte på de när vi hälsade på nåra bekanta...då ställer vi liksom in oss på hur dom är, ja å Kenny va inte alls så där fjantiga å knäppa som vi e hemma. Vi blev som dom, kände in hur dom är å förstog väl båda två att vårat "normala" beteende inte riktigt passade in... *haha*
Men varför är det så? Jag vill att alla ska vara som dom är, men varför är inte jag som jag är då mot alla? Är det nåt medfött inbyggt som gör att vi vill vara alla till lags?
...men alla kan inte tycka om alla, vi är ju trots allt olika personer med väääldigt olika personligheter...
Jag fungerar så i de flesta fall och ja kan inte sätta fingret på varför de blir så. Kan väl vara att de som jag känner mig bekväm med, "tillåter" mig att vara just mig. I vissa sällskap kan jag nästan bli frustrerad för jag känner mig så himla felplacerad, vet inte hur jag ska bete mig mot vissa, känns krystat å fel när jag säger saker å vill bara därifrån.
Tänkte på de när vi hälsade på nåra bekanta...då ställer vi liksom in oss på hur dom är, ja å Kenny va inte alls så där fjantiga å knäppa som vi e hemma. Vi blev som dom, kände in hur dom är å förstog väl båda två att vårat "normala" beteende inte riktigt passade in... *haha*
Men varför är det så? Jag vill att alla ska vara som dom är, men varför är inte jag som jag är då mot alla? Är det nåt medfött inbyggt som gör att vi vill vara alla till lags?
...men alla kan inte tycka om alla, vi är ju trots allt olika personer med väääldigt olika personligheter...
Kommentarer
Trackback
